Min underbara darling skrämde slag på mig igår vid lunch.

Mitt från ingenstans så åker ytterdörren upp och där står han med en liten "bag"

i handen. Han skulle ju vara på jobbet så jag blev riktigt chockad.

Då hade underbara han varit inne i stan på lunchen och hämtat min ring!!!!

DEN ÄR GRYMT FIN!

Och jag har provat den typ en miljon gånger redan, även fast jag sa att jag inte skulle det.

Men jag håller på den, så ingen får se den innan bröllopet 

förutom mamma såklart ;P

Lilleman är på riktigt god väg till att krypa ordentligt nu och inte bara "hasa".

Han kan även ta sig från liggande till sittande helt själv, dock är balansen när han sitter inte helt hundra så efter ett tag så dunkar han i golvet.

Han har även fått en släng av samma symtom som Nova hade när hon va liten, nämligen Emilsymtomet. hyss hyss o mera hyss.... han säger nämligen ajajajajaj när han väl är på G att göra nått man inte får (typ äta blommjord)

Tänkte försöka citera Nova, hon har massa tankar den där tjejen kan jag lova!

Och igår så kom en ny härlig fundering ut ur hennes glapp.

"Att vara noll är helt hopplöst, lillebror kan inte gå, inte prata och inte leka som jag vill. Men förstöra och se söt ut kan han redan!"

Så tycker Novis! Och jag är beredd att hålla med återigen! :)

Se upp för kärringar på kvastar!