Direktlänk till inlägg 20 september 2015
fredagen den 11 september kommer från och med nu att vara dagen då jag fick diagnosen Addisons sjukdom. Ett besök på akuten för svimningar som pågått alldeles för länge o intensivt visade sig vara en sjukdom som jag inte ens visste fanns. På en vecka fick jag allt uppleva mer känslor än någonsin, bekräftelse, sorg, lättnad och rädsla.
Nu ska jag klarar mig själv, skapa förståelse för min sjukdom och lära mig hantera medicinerna. Bearbeta det som hänt.
Jag vill tacka mina underbara nära o kära som funnits här under den turbulenta veckan.
Tänk hur obehagligt nära de var att allt gick åt pipan!
Kärlek till er!
Att leva ihop men en optimist gör ju att man känner sig som raka motsatsen, allt löser sig... Hur vet du de? De har gått åt pipan så många gånger så att man kanske blivit en bitter negativ tant, men jag älskar att du orkar! Dock kan de kännas som ett...
Tankarna snurrar o kan lätt driva mig till smärre vansinne...! Vart finns off- knappen? Hoppas att nästa vecka bjuder på glada barn, ork o kanske lite roligheter! Kärlek! ...
När alla andra sover så blir jag otroligt rastlös, har funderar länge o väl på om jag skulle ta en kvälls promenad för att bli lite trött.... Men på nått sätt så blev de kvällsmackor o te i soffan istället?! ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 | |||
21 |
22 |
23 | 24 | 25 |
26 | 27 |
|||
28 | 29 |
30 |
|||||||
|